Eau de parfum Sahara Noir av Tom Ford
Ja, utan tvekan är Tom Ford Sahara Noir en ode till rökelse. De flesta älskare och samlare av orientalisk parfym känner denna lukt, varav en påminner om tradition
Mellanöstern, till andra - kyrkosång och tyst lugn i själen. Bland de många dofter som den generösa naturen tilltalar oss med sticker rökelse ut för sin mystik och rikedom. Han väcker i oss en obeskrivlig känsla - själen smälter av beundran, och många av oss känner vördnad, någon upprepar bönens ord och någon - poetiska linjer:
Sammanfogning, lukt, rökelse, blommor,
Frukter och örter stiger till tronen
Ge beröm till Skaparen som en klänning ...
Tom Ford säger själv att kulturen i Mellanöstern har en utomordentlig förkärlek för lyxiga, känslomässiga och minnesvärda dofter, och för honom är Sahara Noir -doften ovanligt nära. Denna doft är som en tolkning av Mellanösternarvet, en djup, rik parfym.
Tom Ford valde för denna doft som
huvud accent rökelseomgiven av en lika värdig följe, inklusive Bitter Orange, Levantinsk Cypress, Jordanian Calamus och Orpur® Labdanum Essence (Orpur® är naturliga ingredienser av högsta kvalitet av högsta renhet, utvecklade av Givaudan.)
Resultatet är en djup och rik parfym som smeker sinnena. Men varför heter det då Sahara Noir?
Historien om användning av rökelse går tillbaka till antiken. Rökelse är en ingrediens högt värderad, inte bara i öst. I århundraden har den använts över hela världen i religiösa ceremonier för att symbolisera respekt och vördnad.
Och också den orientaliska träiga doften Sahara Noir med balsamiska och hartsaktiga nyanser påminner om avlägsna länder, den heta solen i östern i Mellanöstern, Saharaöknen med sina heta vindar, ibland med en speciell destruktiv kraft. De rör sig i hastigheter upp till 50 m / s, höjer damm, sand och små stenar och orsakar tornado och svåra sandstormar. De innehåller ökenens mäktiga kraft, överväldigande och snabb, som plötsligt uppstår.
Sahara Noir av Tom Ford
Sahara Noir är inspirerad av skönheten och lyxen i Mellanöstern, och samtidigt av den mystiska kraften i den heta ökenvinden, som förvandlas från en mild bris till en orkan.
Vem vet kanten där himlen är blå
Molnlös, som ung lycka,
Där cedern rasslar och druvorna vrider sig,
Var är vinden som bär doften
Drunknar i luften under lasten,
..................................
Den kanten är öst, då är solen sidan.
Byron.